Ny version av Okänd Soldat på gång

Diskussioner kring filmer, böcker, tv-program, spel mm som bygger på vår historia. Värd: B Hellqvist
Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 5351
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Amund » 27 aug 2017 18:01

Förlåt om jag tjatar vidare om Väinö Linnas trilogi, kanske en moderator kan flytta den diskussionen till en egen tråd?

Har läst ut den första delen, Högt bland Saarijärvis moar, och jag kan inte annat än rekommendera den. Den skapar en enorm inlevelse och uppskattar man persongalleriet i Okänd soldat så är min åsikt att det är lika bra här. Jag känner till och med igen en del karaktärer fast de pga. tidsspannet inte är samma personer, bl.a. galningen som tror han är en häst, även karaktären som föraktar överheten och som obrydd svär sig igenom kontakterna med kravställande överordnade känner man igen.

Tror att verklighetens Yrjö Mäkelin kan vara förebild till den till lantdagen invalde före detta skomakaren och socialisten Salin?

Även om torpare tillhörde den vita sidan kan ju även den nedärvda beroendeställningen haft inverkan, Akselis far Jussi stöter sig ju exempelvis inte med prästgården i någon synlig fråga. Tänkte att det kan vara värt att ta hänsyn till.

Jagar nu nästa böcker i serien. :)

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 5351
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Amund » 07 okt 2017 17:07

Ber om ursäkt att jag fortsätter OT med en fortsatt diskussion om romansviten Under Polcirkeln, men den här diskussionen kan ju en Moderator lyfta ut lätt till en egen tråd och flytta den till litteraturtråden. :wink:

erep skrev:Om man sedan ser på persongalleriet, är kan man märka att alla ståndspersoner, ja t.o.m bonden Töyry är på något sätt negativa. Visserligen finns det även på den röda sidan personer som har laster, eller t.o.m. blir mördare, men av de som man antar att är på de vitas sida kommer jag nu inte på någon annan än baronens fru, som inte skulle ha någon last, och hon är i en verkligt liten sidoroll i bokserien.

Men du kan ju bedöma själv, när du läser bokserien.



Har nu snart läst färdigt alla tre böcker och jag förstår delvis din invändning, kanske man kan nöja sig med att det är fler personer på den röda sidan där man får följa tankegångarna och inte bara deras handlingar. Vidare menar jag att det finns personer även på den vita sidan som skildras positivt, exempelvis menar jag att kyrkoherden och sedermera prosten är både god och välvillig mot sina medmänniskor. Även bonden Töyrys son Arvo kan även om hans tankar aldrig redovisas utgöra Akselis motsats på den vita sidan, han är förnuftig och rationell men kastas också genom sitt ursprung in i händelsernas centrum, och där är det bara att gilla läget.

Hursomhelst är det en fantastisk romansvit som jag kommer att sakna när jag är klar och jag kan mycket väl förstå dess popularitet i Finland. I Sverige känns det som att Wilhelm Mobergs böcker och filmatiseringar är något motsvarande nationalepos, en popularitet som jag tror går över klassgränserna.

Även om Väinö Linna inte är samtida med bokens tidsperiod kan jag tänka mig (utan att veta något) att romansvitens Janne kanske liknar författarens självbild till viss del?
Det finns en del saker som dyker upp i boken som jag undrar över och kanske frågar mer om längre fram, till exempel om det var Storbritanniens förtjänst att avrättningarna av Röda upphörde?

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 08 okt 2017 04:24

Amund,

Jag återkommer men före det är andra trailern här..

https://www.youtube.com/watch?v=yr4ds4C6M0s

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 10 okt 2017 16:56

Amund skrev:Ber om ursäkt att jag fortsätter OT med en fortsatt diskussion om romansviten Under Polcirkeln, men den här diskussionen kan ju en Moderator lyfta ut lätt till en egen tråd och flytta den till litteraturtråden. :wink:

Har nu snart läst färdigt alla tre böcker och jag förstår delvis din invändning, kanske man kan nöja sig med att det är fler personer på den röda sidan där man får följa tankegångarna och inte bara deras handlingar. Vidare menar jag att det finns personer även på den vita sidan som skildras positivt, exempelvis menar jag att kyrkoherden och sedermera prosten är både god och välvillig mot sina medmänniskor. Även bonden Töyrys son Arvo kan även om hans tankar aldrig redovisas utgöra Akselis motsats på den vita sidan, han är förnuftig och rationell men kastas också genom sitt ursprung in i händelsernas centrum, och där är det bara att gilla läget.

Hursomhelst är det en fantastisk romansvit som jag kommer att sakna när jag är klar och jag kan mycket väl förstå dess popularitet i Finland. I Sverige känns det som att Wilhelm Mobergs böcker och filmatiseringar är något motsvarande nationalepos, en popularitet som jag tror går över klassgränserna.

Även om Väinö Linna inte är samtida med bokens tidsperiod kan jag tänka mig (utan att veta något) att romansvitens Janne kanske liknar författarens självbild till viss del?
Det finns en del saker som dyker upp i boken som jag undrar över och kanske frågar mer om längre fram, till exempel om det var Storbritanniens förtjänst att avrättningarna av Röda upphörde?


Kyrkoherden/prosten skildras ju inte som en elak människa, men som en svag människa jämfört med sin fru som övertalar honom att ta jord som gamla Koskela röjt. Så inte är hans bild bara positiv. Nu medger jag att det är länge sedan jag läste böckerna. Senast såg jag Timo Koivusalos tv-serie som kom för några månader sedan som en repris. Arvo var väl bonden Töyrys son, som även var med på en avrättning. Jag är inte säker på vilket sätt han skildras positivt i boken.

Jag ser nog inget gemensamt i Linna och Janne, på det sätt att Linna skulle ha skildrat sig själv i Janne Kivivuoris karaktär. Linna var ju en ung man från en by som efter att arbetat som dräng flyttade till stan och jobbade på en fabrik både före kriget och efter det. Hans första roman Päämäärä (betyder "målet") berättar om en ung man som flyttar från landet till staden och jobbar på en fabrik men har som mål att bli författare. Där beskriver han nog tydligen sig själv (har inte läst den). https://fi.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4%C ... %A4r%C3%A4

Janne Kivivuori ser jag mera som en idealiserad arbetarklassens son, som skaffar sig utbildning men glömmer inte sina rötter.

Men du har rätt, trilogin uppväcker känslor, även om den inte är historiskt korrekt, och det är väl vad konst skall göra.

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 10 okt 2017 17:10

En aspekt som inte nämnts i tråden är att den nya filmen marknadsförs även på det att den skall grunda sig på Väinö Linnas Sotaromaani (betyder krigsroman).

Nå vad är det? Det är helt enkelt manuset till vad gavs ut med namnet Okänd soldat. Manuset gavs ut i bokform för några år sedan och kallades felaktigt "ocensurerad version", vilket det nog inte var. Jag har Sotaromaani och anser manuset vara sämre än Okänd soldat som regisserats av förlaget med Linna. Manuset innehåller en del mer svordomar, skäll på officerare och besservisserskap efter kriget. Personligen tycker jag det var väl avvägt att ta bort det som togs bort. Skillnaderna syns i Sotaromaani då det som tagits bort från manuset finns med annat typsnitt.

Sedan kan man ur båda trailers se att man tagit mera kvinnor med till filmen än vad finns i boken (vilket redan nämndes i tråden). Detta sannolikt både på kommersiell grund samt "i tidens anda".

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 5351
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Amund » 11 okt 2017 17:35

erep skrev:
Amund skrev:Ber om ursäkt att jag fortsätter OT med en fortsatt diskussion om romansviten Under Polcirkeln, men den här diskussionen kan ju en Moderator lyfta ut lätt till en egen tråd och flytta den till litteraturtråden. :wink:

Har nu snart läst färdigt alla tre böcker och jag förstår delvis din invändning, kanske man kan nöja sig med att det är fler personer på den röda sidan där man får följa tankegångarna och inte bara deras handlingar. Vidare menar jag att det finns personer även på den vita sidan som skildras positivt, exempelvis menar jag att kyrkoherden och sedermera prosten är både god och välvillig mot sina medmänniskor. Även bonden Töyrys son Arvo kan även om hans tankar aldrig redovisas utgöra Akselis motsats på den vita sidan, han är förnuftig och rationell men kastas också genom sitt ursprung in i händelsernas centrum, och där är det bara att gilla läget.

Hursomhelst är det en fantastisk romansvit som jag kommer att sakna när jag är klar och jag kan mycket väl förstå dess popularitet i Finland. I Sverige känns det som att Wilhelm Mobergs böcker och filmatiseringar är något motsvarande nationalepos, en popularitet som jag tror går över klassgränserna.

Även om Väinö Linna inte är samtida med bokens tidsperiod kan jag tänka mig (utan att veta något) att romansvitens Janne kanske liknar författarens självbild till viss del?
Det finns en del saker som dyker upp i boken som jag undrar över och kanske frågar mer om längre fram, till exempel om det var Storbritanniens förtjänst att avrättningarna av Röda upphörde?


Kyrkoherden/prosten skildras ju inte som en elak människa, men som en svag människa jämfört med sin fru som övertalar honom att ta jord som gamla Koskela röjt. Så inte är hans bild bara positiv. Nu medger jag att det är länge sedan jag läste böckerna. Senast såg jag Timo Koivusalos tv-serie som kom för några månader sedan som en repris. Arvo var väl bonden Töyrys son, som även var med på en avrättning. Jag är inte säker på vilket sätt han skildras positivt i boken.

Jag ser nog inget gemensamt i Linna och Janne, på det sätt att Linna skulle ha skildrat sig själv i Janne Kivivuoris karaktär. Linna var ju en ung man från en by som efter att arbetat som dräng flyttade till stan och jobbade på en fabrik både före kriget och efter det. Hans första roman Päämäärä (betyder "målet") berättar om en ung man som flyttar från landet till staden och jobbar på en fabrik men har som mål att bli författare. Där beskriver han nog tydligen sig själv (har inte läst den). https://fi.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4%C ... %A4r%C3%A4

Janne Kivivuori ser jag mera som en idealiserad arbetarklassens son, som skaffar sig utbildning men glömmer inte sina rötter.

Men du har rätt, trilogin uppväcker känslor, även om den inte är historiskt korrekt, och det är väl vad konst skall göra.


Tack för dina synpunkter Erep! Jag tänker att det helt enkelt ofta handlar om vem man väljer att skildra, om man skulle skildra ett gäng nazistiska fångvaktare skulle man säkert fatta tycke för deras tänkande och handlingar, kanske man skulle känna avsky för deras upplevelser av fångarnas betéende? För att förtydliga är det svårt att inte få sympati för den/dem som skildras i en bok, och det är det fina med skönlitteratur. Huvudfiguren Akseli hade med andra ögon kunnat skildras på ett ytterst osympatiskt sätt (vilket romanen tog fasta på).

Angående den Vita sidans företrädare i denna romansvit håller jag fast vid att det finns förnuftiga och resonabla individer på den sidan, överspända och hämndlystna bråkmakare fanns det gott om på bägge sidor. Vad jag trots allt tolkar som sensmoralen ur böckerna är att det ovillkorliga hatet är blint, kontraproduktivt och det leder inte någonstans.

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 13 okt 2017 17:31

Första recensionen jag sett och en initiellt kritisk redaktionschef är närmast lyrisk
(de flesta får använda översättare)
https://www.is.fi/viihde/art-2000005407392.html

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 13 okt 2017 17:35

Amund skrev:
Tack för dina synpunkter Erep! Jag tänker att det helt enkelt ofta handlar om vem man väljer att skildra, om man skulle skildra ett gäng nazistiska fångvaktare skulle man säkert fatta tycke för deras tänkande och handlingar, kanske man skulle känna avsky för deras upplevelser av fångarnas betéende? För att förtydliga är det svårt att inte få sympati för den/dem som skildras i en bok, och det är det fina med skönlitteratur. Huvudfiguren Akseli hade med andra ögon kunnat skildras på ett ytterst osympatiskt sätt (vilket romanen tog fasta på).

Angående den Vita sidans företrädare i denna romansvit håller jag fast vid att det finns förnuftiga och resonabla individer på den sidan, överspända och hämndlystna bråkmakare fanns det gott om på bägge sidor. Vad jag trots allt tolkar som sensmoralen ur böckerna är att det ovillkorliga hatet är blint, kontraproduktivt och det leder inte någonstans.


Boken är nog bra och Linnas negativa beskrivning av "vita" sidan har ju att göra med den bakgrund och omgivning han kommer. Han har knappast en vilja att demonisera, men sitter kvar i sina bakgrund. Trilogin är definitivt läsvärd, men det är skäl att förstå författarens bakgrund.

Femtiotrean
Medlem
Inlägg: 1702
Blev medlem: 06 dec 2011 15:33

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Femtiotrean » 13 okt 2017 18:18

Det är också skäl att förstå *bokens* bakgrund, det vill säga sättet på vilket den röda sidan hade beskrivits i finsk skönlitteratur (och man bör kanske påpeka att skildringen i historieböcker och andra non-fiktiva verk var ännu ensidigare och demoniserande).

Det är kanske också så att författarens rent konstnärliga ambitioner - som man kan väl säga att han nädde suveränt - krävde sådana vita rollfigurer. Bokens helhet skulle ha blivit mindre om de vita hade beskrivits utan vissa stereotypiska drag. Låter kanske som en paradox men jag tror att det är ändå så.

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3289
Blev medlem: 27 jul 2007 18:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Schwemppa » 27 okt 2017 08:42

Det är premiär idag för allmänheten. :)

Någonting speciellt måste det vara med filmen, den senaste tiden har det hörts enbart lovord om den, av de som redan sett i förhand, och personer som först konstaterat att de ställt sig tveksamma till ännu en filmatisering.

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/ ... -nydanande

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/ ... -om-kriget

Jag var själv också skeptisk i början, men nu gäller det nog att ta sig till biografen. Definitivt.

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3289
Blev medlem: 27 jul 2007 18:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav Schwemppa » 27 okt 2017 11:53

Hufvudstadsbladet: https://www.hbl.fi/artikel/lika-traditi ... givande-2/

Kräver inloggning, så:

Filmrecension Krister Uggeldahl
27.10.2017 03:52
Nyfilmatiseringen av Okänd soldat drar ut i strid med realismen för ögonen, med ond bråd död som ständig följeslagare, och med folkligheten, kamratskapet och den mustiga humorn ständigt närvarande.

KRIGSDRAMA
Okänd soldat

Regi: Aku Louhimies. Manus: Louhimies, Jari Olavi Rantala. Foto: Mika Orasmaa. I rollerna: Eero Aho, Jussi Vatanen, Aku Hirviniemi, Paula Vesala, Johannes Holopainen, Joonas Saartamo.

Sett mot en bakgrund av filmens titel finns det gott om välbekanta ansikten i Aku Louhimies Okänd soldat (Tuntematon sotilas), den tredje filmatiseringen av Väinö Linnas klassiska roman.

Talande är att när filmmakarna inför produktionsstarten gick ut med skådespelarvalen var kommentarerna många och bra hetsiga. Underförstått: Hietanen, Koskela och Rokka är inte vilka som helst karaktärer, de är finländska arketyper, allmän egendom, mytisk mark.
Därifrån är steget inte långt till att mytologisera verket som helhet, låt sen vara att styrkan i Linnas text – och de därpå följande filmatiseringarna – ligger i den utomordentligt realistiska infallsvinkeln.
I samma veva kanske man kunde ställa sig frågan varför den finländska historieskrivningen filmiskt sett alltid börjar och slutar med kriget (eller rättare sagt krigen). Trots allt var det ju efter att krutröken lagt sig som vandringen mot det Finland vi känner i dag – en framgångshistoria utan like, det bör sägas – på allvar tog fart.
En ytterligare fråga; behöver vi i kölvattnet av Edvin Laines kanoniserade femtiotalsversion och Rauni Mollbergs åttiotalsupplaga verkligen en tredje film?

Till Norra Karelen
Fast på den punkten fattar man gärna tag i regissören Aku Louhimies ”ursäkt”, nåt i stil med att tonårssonen som i skolan läst Väinö Linnas romanförlaga ansåg att även en film vore på sin plats.
På svenska: historielöshet bör med historielektioner bekämpas, gärna i det populärkulturella formatet. Och utan svartvita samt överåriga Suomi-Filmi-förtecken, just det, ja.
På tal om detta ödslar Louhimies, i farten med ett manus skrivet i lag med Jari Olavi Rantala, inte mycket tid på förspelet eller på den politisk-historiska inramningen för den delen. I Helsingfors vajar Nazitysklands flagga och i journalfilmerna på bio flirtar man med fosterlandskänslorna men särdeles utstuderat är detta inte.
I garnisonen i Paloaukea träffar vi så maskingevärskompaniet som i samband med mobiliseringen i juni 1941 skjutsas till norra Karelen, utan vetskap om vad som komma skall. Där kommer verkligheten snabbt emot.
”Det ser ut att bli ett fint blåbärsår i år”, konstaterar Pirkka-Pekka Petelius (förövrigt bekant även från Mollbergs version) kapten, bara för att sekunder senare falla offer för ryssarnas artillerield.

Folkligt och humoristiskt
Fortsättning följer, räddharar presenterar sig, men det oaktat är det inget fel på humöret. ”Vår tid, Finlands tid, är nu”, heter det i ett brev hemifrån allt medan officerskåren – invaggad i det storfinländska tänkandet – konstaterar att man lärt sig av vinterkriget. Den här gången har man inte för avsikt att vandra baklänges, allting är nu annorlunda, ungefär så.
Fast nu är ju Okänd soldat inte blott krutrök och kuta omkring i skogen. De vardagsfilosofiska resonemangen avlöser varandra, precis som sig bör, och däremellan krökar man så det står härliga till. Poängen är att där officerskåren kör med ”Marskin malja”, överbefälhavarens födelsedag till ära, får manskapet lov att ty sig till något mindre ädla råvaror.
Under tiden rycker de finländska trupperna fram. Efter att man korsat den gamla gränsen och operationen övergått i ett ”rövartåg” kommer man så småningom fram till Petroskoj där en vildvuxen segerfest tar vid – i förtid som det visar sig. Sommaren 1944 vänder krigslyckan varpå en kaotisk reträtt tar vid.

Paragrafryttare till löjtnant
Måste erkänna att jag hyste tvivel inför Aku Louhimies färdigheter att ro i land ett projekt som detta, i synnerhet som regissören i exempelvis Vuosaari/Nordsjö, den tristaste av förortsskildringar, visade prov på ett närmast monumentalt (grav)allvar.
Så inte i Okänd soldat. För även om Louhimies drar ut i strid med realismen för ögonen, med ond bråd död som ständig följeslagare, finns folkligheten, kamratskapet och den mustiga humorn hela tiden där.
Detsamma gäller för de samhälleliga spänningarna som växer fram i gränslandskapet mellan officerskåren och mannarna. Där Jussi Vatanens Koskela, en hjälte i Runebergs tradition, lika anspråkslös som rättfärdig, har en förmåga att balansera mellan de två elementen är Samuli Vauramos (löjtnant) Lammio en paragrafryttare av rang.

Rokka visar klorna
Välbekant, jovars, och kanske kunde man därför hävda att det mest radikala i Aku Louhimies nyfilmatisering är det faktum att filmen är så himla traditionell, att man inte ens försöker sig på en nytolkning.
Där Rauni Mollberg på åttiotalet visade prov på psykologisk realism, detta samtidigt som man på vissa håll – mot en bakgrund av fredsrörelsens landvinningar – envisades med att se Okänd soldat anno 1985 som ett pacifistiskt manifest (utan att riktigt lyckas) är Louhimies den litterära förlagan trogen.
Och varför inte. Här finns det mest genuina av karaktärsgallerier och replikskiften som håller än i dag. Plus att Väinö Linna visavi frågan om krig och fred intar den mest illusionslösa av hållningar, liksom filmen.
I den mån Aku Louhimies tillför något nytt skulle det i så fall handla om att lyfta fram naturen som ett element bland andra, ett drag gemensamt med Terrence Malicks Den tunna röda linjen. I den nya filmen finns även hemmafronten med på ett hörn.

Hatten av
Tänker på Paula Vesalas bondmora som tar hand om gården (och barnen) när Rokka, husbonden och vinterkrigsveteranen, tar strid. På Koskelas torparmor, bekant från Här under polcirkeln, som redan begravt två av sina söner.
Men det som framför allt bör lyftas fram är det helgjutna skådespelararbetet. I Aku Hirviniemi alias Hietanen har filmen en lustigkurre som heter duga. För att inte tala om Jussi Vatanens Koskela och Eero Ahos (Antero) Rokka, den sistnämnda en sjujäkla soldat vars förakt för auktoriteter ständigt för honom på kollisionskurs med sina befälhavare.
Även i övrigt är filmen flärdfritt och fungerande arbete. Tänker inte minst på den förödande fina ljudbilden, på en pyroteknik som i inget skede kommer sig för att stjäla huvudrollen.
Se här en film som andas och lever (även när döden skördar sina offer), som i inget skede ber om ursäkt för sig. Det är nästan så hatten åker av.

Krister Uggeldahl

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktionen
Inlägg: 7604
Blev medlem: 24 mar 2002 16:05
Ort: Skövde

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav B Hellqvist » 27 okt 2017 23:46

Tack för det, Schwemppa!

Användarvisningsbild
MD650
Redaktionen
Inlägg: 17710
Blev medlem: 27 mar 2002 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav MD650 » 28 okt 2017 08:16

När är det premiär?
:)

Användarvisningsbild
CvD
Medlem
Inlägg: 5335
Blev medlem: 14 mar 2005 20:49
Ort: Sydvästra Norge

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav CvD » 28 okt 2017 10:35

MD650 skrev:När är det premiär?
:)

Hade premiär i Finland igår.
http://www.tuntematonsotilas2017.fi/sv/
Får se om/när och i så fall var, den får premiär i Sverige.
Vill minnas att Framom främsta linjen hamnade på "kulturfilmsbiografer", i alla fall var det så hemmavid.

/CvD

Användarvisningsbild
erep
Medlem
Inlägg: 613
Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
Ort: Esbo, Finland

Re: Ny version av Okänd Soldat på gång

Inläggav erep » 29 okt 2017 22:46

Enligt Väinö Linna hade männen i Okänd soldat bara två direkta förebilder

Antti Rokkas förebild var småbrukaren från karelska näset, Viljam Pylkäs
https://fi.wikipedia.org/wiki/Viljam_Pylk%C3%A4s
https://www.paivanlehti.fi/vaino-linna- ... tti-rokka/

Koskelas förebild var Einar Kokkonen
http://www.savonsanomat.fi/kulttuuri/As ... uva/758807

Rokka beskrev Linna i sina memoarer som en kille som alltid knarrade o var på dåligt humör.
Kanske förebilden för Lahtinen? :wink:


Återgå till "Historia i media"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster