Faktoider

Försantållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar

Peter Olausson

”Detta skall hädanefter bliva min musik”, som Karl XII påstås ha sagt efter landstigningen på Själland år 1700, när han hörde kulorna vina kring sig. Eller ”Varför äter de inte kakor?”, som Marie Antoinette ska ha frågat när hon fick veta att de fattiga inte hade tillräckligt med bröd. Historien är full av sådana citat som påverkat eftervärldens bild av berömda personer, citat som ofta tillkommit i någon slagkraftig propagandamakares eller fantasirik författares skrivareverkstad. Faktoider, eller försanthållna sanningar, är fascinerande att studera, inte minst för att de säger mycket om tiden de uppkom i. Nu har det getts ut en bok i ämnet av Peter Olausson, som har lagt ner mycket möda på att spåra faktoider på områden som historia och naturvetenskap.

Trots att jag i flera fall kände till de faktoider som behandlas, har det varit intressant att läsa Olaussons redogörelse för hur de uppkommit. Det är ofta rätt oproblematiska saker som tas upp, som ovanstående citat, lagda i munnen på personer som fått sina liv grundligt genomlysta. Det blir då att gå till nutida auktoriteter och konstatera att det inte finns någon grund för påståendet, och att rekonstruera processen när faktoiden skapades. Här har Olausson gjort en betydelsefull insats genom att sammanställa ett stort antal sådana fall.

Mer tveksamt huruvida det verkligen är en faktoid, eller vad som är faktoiden, blir det i avsnittet ”Heidenstam var nazist”. Efter den braskande rubriken följer en begreppsförvirring mellan ”nazist” och ”nazistsympatisör” i Olaussons resonemang. Huruvida Heidenstam var nazist, nazistsympatisör eller bara tyskvänlig är fortfarande en omdebatterad fråga, som knappast finner sitt svar här. Resonemanget bygger på att uppfattningen om Heidenstams läggningar åt det hållet beror på en felläsning av ett parti i en av hans böcker. Men detta är att göra frågan för enkel för sig, eftersom det är ett flertal av Heidenstams böcker som brukar anföras i dessa sammanhang, och dessutom de yttranden han gjorde till personer i omgivningen och i intervjuer.

Olausson menar även att det faktum att Heidenstam var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland inte kan anföras som bevis för att han var nazist, eftersom Heidenstam vid det tillfället var för sjuk för att vara medveten om vad han gjorde. Om man ska vara noga, och det ska man väl vara när man diskuterar faktoider, så var Heidenstam aldrig medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland. Han skrev bara under uppropet för föreningens bildande år 1938. Med detta i bakhuvudet blir Olaussons resonemang lite märkligt när han dessutom menar att allt kanske inte gick till på rätt sätt när Heidenstam blev medlem. Inte minst blir resonemanget märkligt eftersom han tycker sig se detta som del av en mer allmän tendens att dåtida nationalsocialister strävade efter att infoga kända svenskar i sina medlemsmatriklar.

De exempel som Olausson tar upp på kända svenskar som möjligen av olika syften infogades i nationalsocialisternas medlemsmatriklar skulle då alltså för det första vara Heidenstam, vilket då verkligen kan ifrågasättas eftersom Heidenstam inte förekommer i nämnda medlemsmatrikel. Dessutom var Riksföreningen Sverige-Tyskland ingen nationalsocialistisk organisation. Vidare kan även det andra exemplet Olausson tar upp, Ernst Wigforss, ifrågasättas. Han hänvisar här till att Wigforss troligen blivit upptagen som prenumerant av en tidning på Per Engdahls bevåg och därför kommit med i en förening, och av den anledningen sedan listats i boken ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-1945” av Tobias Hübinette. Problemet är bara at Ernst Wigforss inte förekommer i den boken.

Nämnas kan också att inte heller Selma Lagerlöf, som Olausson nämner som ett exempel på hur tveksam Hübinettes klassificering av svenskar som ”nazister” är, förekommer i den bok Olaussons utpekar som källa. Går man vidare i ”Faktoider” kan man säkert hitta andra exempel på resonemang och källhänvisningar som kan ifrågasättas. Särskilt när det gäller ämnen som historia är ju dessutom ”specialisterna” på området sällan helt ense, och det görs ständigt nya fynd och tolkningar. Men trots skönhetsfläckar som det ovan beskrivna avsnittet är boken som helhet ett värdefullt inslag i vilken bokhylla som helst. Att en del kan ifrågasättas och att kunskapsfältet hela tiden förändras är snarare argument för en utgivning i en förbättrad och uppdaterad upplaga, än argument för att avstå från att köpa boken.

(Recenserad av Torbjörn Aronsson)

Köp boken via någon av nedanstående bokhandlar
Adlibris - Bokus
Abebooks - Amazon.com - Amazon.co.uk - Amazon.de - Barnes & Noble - Helion & Company